Höftledsluxation – alla barn undersöks, men vad är det?
Medfödd höftledsluxation (höftledsdysplasi) innebär att barnet föds med underutvecklad höftled som kan leda till att leden blir instabil och kan ”halka ur” sin skål i bäckenet. Flickor är oftare drabbade än pojkar. Det är relativt ovanligt och endast runt 0,5% av alla barn i Sverige behandlas för detta.
Efter barnet är fött undersöks alltid barnets rörlighet där man bland annat tittar efter höftledsluxationer. Det är dock inte säkert att detta upptäcks redan på BB vilket gör det viktigt att höftlederna undersöks ordentligt även vid läkarundersökningen på BVC.
Vad är Höftledsluxation?
Höftledsluxation är när den skål som rymmer höftleden är för plan, vilket leder till att ledkulan lätt kan förskjutas ur sitt normala läge. Man kan beskriva det som att höftlederna är mer som tallrikar än som skålar, vilket gör att ledkulorna halkar omkring och får inget fäste.
Hos en nyfödd är skelettet relativt poröst och formbart vilket gör att tallriken normalt sett blir en skål, om barnet bara ligger i rätt ställning. För att säkerställa detta används en skena, som ni kan läsa mer om längre ner i artikeln.
Hur vanligt är Höftledsluxation?
Redan i början av 1950-talet infördes det i Sverige en screening av nyfödda barns höfter. Idag är det endast cirka tio fall årligen som inte upptäcks redan under barnets första levnadsvecka. Ungefär 1 barn av 200 behandlas för höftledsluxation och det är cirka fem gånger vanligare hos flickor än pojkar. I cirka 20% av fallen finns det i båda höfterna.
Varför drabbas barn av höftledsluxation?
Orsaken till att barn föds med höftledsluxation är sannolikt såväl genetisk och hormonell som mekanisk. Det är vanligare hos flickor än hos pojkar och det är vanligare hos förstfödda än nästkommande syskonbarn. Det är också vanligare hos barn vars föräldrar eller syskon haft samma fel. Vid studier på tvillingar har man sett att vid enäggstvillingar är risken att båda barnen drabbas 34 procent, men hos tvåäggstvillingar är den enbart 3 procent.
I slutet av graviditeten kan en överproduktion av östrogen och/eller relaxin hos modern även påverka fostret och leda till större luxation. Även mekaniska faktorer såsom sätesförlossning ökar risken något. Man har även sett att det är något vanligare hos barn som föds med kejsarsnitt.
Hur upptäcks Höftledsluxation och vilka symtom visar sig?
Redan på förlossningen, när barnet är nyfött, undersöks barnet för höftledsluxation. Barnläkaren undersöker höftledernas stabilitet – en undersökning som för många nyblivna föräldrar kan upplevas som brutal. Undersökningen gör dock inte ont på barnet.
Det finns då två olika test att använda sig av när underökningen genomförs; Ortolanis och Barlows tester. I båda dessa tester vinklar, drar och trycker läkaren i barnets ben/höfter. Om man testar för höftledsluxation efter månad 5-6 så använder man istället en metod som kallas abduktionsinskränkning.
Höftledsluxation upptäcks enkelt uttryckt genom att man känner en instabilitet, där ledhuvudet tydligt kan förskjutas in och ut ur ledhålan. Drygt hälften av alla barn med höftledsluxation föds med ena eller båda höftlederna ur led. Hos den andra hälften är leden så ostadig att den lätt kan komma ur sitt normala läge.
Om barnläkaren bedömer att det bör genomföras ytterligare utredning remitteras barnet till en ortoped. Det händer att det även bedöms att fysiska tester behöver kompletteras med en ultraljudsundersökning för att påvisa instabilitet eller avvikande anatomi i höftleden.
Det är viktigt att man upptäcker eventuella problem så tidigt som möjligt, då behandlingen då blir som mest skonsam och resultatet bättre.
Hur kan man behandla höftledsluxation?
Vid misstanke om luxation eller instabilitet ska barnet undersökas av barnläkare eller ortoped inom några dagar efter upptäckt. Man behandlar höftledsluxation genom att barnet får ha en gummiklädd skena under 6-12 veckor. Efter 6 veckor görs ett återbesök med kontroll och utvärdering. Denna skena kallas för ”von Rosen skena”. Skenan håller benen stadigt vinklade ut från kroppen i 90 grader. Benställningen som för vuxna ser onaturlig ut, är helt naturlig för barnet. Det gör inte ont på barnet.
När barnets höftled positioneras i detta läge skapas bästa möjliga förutsättning för att leden ska stabiliseras och mogna så att lårbenets kuldel centreras djupt inne i höftleden. Fixeringen ska vara stabil men samtidigt tillåta viss rörelse för att undvika andra komplikationer. I vissa fall kan skenan efter några veckors behandling bytas mot en så kallad frejabyxa (en hård blöjbyxa).
I en del fall hade höftledsluxationen normaliserats utan behandling, men då man så tidigt inte kan avgöra vilka fall detta rör sig om, så väljer man att behandla alla fall. Vid en tidig diagnos och korrekt behandling kan du förvänta dig att barnet får en helt normal höftutveckling.
Von Rosen skena
Skenan började användas redan 1956 av Ortopeden Sofus von Rosen. Von Rosen skenan är en gummiklädd metallskena som böjs till runt barnets kropp i syfte att hålla benen i grodställning (skenan går över axlarna och ner över ryggen och runt benen).
Du får inte ta barnet ur skenen och på igen, då det finns risk för att skenan då hamnar fel. Ofta får du inbokade besök på ortopedkliniken för att bada och kontrollera skenan. När barnet växer byts skenan till en större modell.
Använder ditt barn en Von rosen skena (ibland kallad Rosenskena) så kan det vara bra att veta att de minsta kläderna sannolikt inte kommer att passa. Kläder bör istället vara ett par storlekar för stora. Det är bra att köpa kläder som är lätta att ta av och på.
Vid amning underlättar det om man sitter / halvsitter med barnet i famnen istället för att ligga ner. Du kan stöta på problem med barnvagnen om den är trång, då det pga. skenen kan vara svårt för barnet att få plats. Även användning av bilstol kan bli problematiskt. Det är dock inget problem för barnet att åka i bilbarnstolen förutsatt att benen, som hålls utvikta i höftlederna av skenan, får plats i stolen.
Blir det bra?
Ju tidigare man upptäcker luxationen, desto bättre blir normalt slutresultatet. När behandlingen är avslutad kontrollerar läkaren höftledels läge genom en kroppsundersökning. Ibland följs detta senare upp med en röntgen.
När man tagit bort skenan permanent ligger barnet av sig självt utvikta. Detta är något som automatiskt rättas till efterhand och inget man ska försöka att tvinga bort. Skenan påverkar inte heller barnets motoriska utveckling. Barn med skena sitter, står och går lika tidigt/sent som alla andra barn.
Prognosen för barn där Höftledsluxation upptäcks redan på förlossningen är mycket god. Barn får ofta en von Rosen skena och efter användning av denne blir höften helt normal – i näst intill 100% av de upptäckta fallen. Upptäcks det sent så kan det dock bli tal om kvarstående dysplasi och problem i vuxen ålder.
Källa: Rikshandboken, Mediabas, 1177, Läkartidningen.se.
De som läst om höftledsluxation har även läst mer om barnets utveckling den första tiden eller vid 1 månaders ålder.
