Kajsas förlossningsberättelse
Jag hade känt av kraftigare förvärkar i några dagar och misstänkte att det snart skulle dra igång. På måndagen, tre dagar efter bf, fick jag en blödning. Eftersom den ibte liknade det jag har hört om slemproppen blev jag ganska orolig. Eftersom det var senare på kvällen ringde jag förlossningen. De var lugna och förklarade att det förmodligen var livmodertappen som utplånades. Det lugnade, även om blödningen fortsatte så smått.
På tisdag kväll började jag märka att det som hade varit förvärkar kom med jämnare mellanrum. Jag tog tid och insåg att de följde ett mönster. Framåt tio började vi verkligen ana att det var igång. Det kändes uthärdligt på alla sätt. Jag gick runt, stod mot en vägg och fick massage under värken. Jag hängde över en soffpuff. Smärtan började tillta något och vi tog hjälp av en värmedyna. Hjälpte något. Duschen blev nästa anhalt. Även om smärtan tilltog så var det avslappnande att stå i värmen. Vi pratade och skrattade fortfarande, var förväntansfulla.
Framåt fyra på onsdag morgon började värkarna verkligen tillta. Jag provade att ligga på sidan i sängen. Det var ingen hit för mig! Värkarna blev kraftigare men tiden mellan värkarna blev längre. Vi ringde till förlossningen. De förstod och hörde att jag hade det jobbigt. De sa att vi fick komma in på kontroll, men lät tveksamma till ifall vi fick stanna. Vi ville inte åka in och bli hemskickade så vi uthärdade i fyra timmar till. Vid åtta var smärtan svår att hantera och vi tog en taxi in. En snabb undersökning gjordes; 3 cm – om man var optimistisk fyra. Vi trodde att vi skulle få åka hem igen, men de hade bara ett annat par på plats så vi fick stanna. Vilken lättnad! Eftersom det var vårt första barn kändes det tryggt. Hemma visste vi inte riktigt hur vi skulle fortsätta att hantera läget.
Vi fick hjälp av två blivande barnmorskor och deras handledare. Vi hade sällskap och stöd hela tiden. Till en början fick vi ett rum och tog lite lägesstatus. Det var svårt att slappna av och komma till ro. Det förslogs att prova badet. Det var nog det bästa under hela processen. Det var varmt och skönt, avslappnande och lugnande. Jag fick också lustgas, vilket absolut underlättade. Vi var kvar i vadet i 5-6 timmar. Värkarna blev sedan kraftigare igen och vi bestämde att ringa ner narkosläkaren för en ryggbedövning. Ännu en gång blev det en sådan enorm lättnad. Smärtan bara försvann och man var medveten på ett vanligt sätt igen. Barnmorskorna bytte skift och vi fick nytt sällskap. Även de tittade till oss väldigt noggrant, men såg nu istället till att vi fick en god balans mellan vila och aktivitet för att få ner bebis ordentligt o bäckenet. Jag satt på pilatesboll och gick med gåbordet och fick göra rörelser med knäna.
Ryggbedövningen fylldes på ett par gånger men den hade inte samma effekt. Värkarna blev kraftigare igen och jag började med lustgasen. Strax efter sju på kvällen var jag nästan helt öppen. Barnmorskan tyckte så småningom om att jag skulle provkrysta. Detta gick bra och jag fick sitta på pallen och ha min sambo bakom mig. Förstår att inte alla gillar att sitta på pallen, men jag tyckte att det var skönt med närhet och stöttning. Vi fick extra kuddar som stöd. Det var mjukt och härligt. Jag vet att jag inför och under krystningen tänkte ”ska det gå så här lugnt och fint? Brukar inte krystningen vara värst?”.
Jag fick efter en stund hjälp upp i sängen igen. Jag fick ligga på sidan. Smärtan tilltog allt eftersom, men det kändes ok. Jag fick jättefin stöttning från min sambo och är oerhört nöjd med kommunikationen med barnmorska och undersköterska. Efter 40 min av krystande, 20:17, kom vår fantastiske lille kille till världen. Han tittade stort och började äta direkt. Det var en sådan lättnad att förlossningen var över och att det kändes så bra. Det var en sådan glädje att han var på plats.
Barnmorskorna visade moderkakan och fostersäcken. De skulle undersöka för sprickor och bristningar. De såg oerhört förvånade ut när de meddelade att det inte fanns något att sy. Jag var galet nöjd med detta! Jag har inte haft problem efteråt heller.
Jag skulle inte säga att jag vill gå igenom en förlossningen igen imorgon. Men jag är oerhört nöjd med hur bra det gick. 25 timmar från att jag började klocka. Ganska jobbigt innan vi åkte in till förlossningen, men oerhört fin hjälp och kommunikation. En jättebra förlossning på alla sätt!
